Det öste ner ett kraftigt regn ute, och regndropparna slog tungt mot vindrutan. Men Egor brydde sig inte om det, han hann bara sätta på torkarna för att se vägen. Han hade bråttom till ett viktigt uppdrag med en kund. I huvudet snurrade tankar om vad han hade åstadkommit i sitt liv. Med rynkat ansikte kunde Egor inte ens minnas några lyckliga stunder. När han körde taxi stötte han hela tiden på sin chefs elaka blick.
Taxichauffören skjutsade gratis en gravid kvinna, som just hade släppts från fängelset – och FÖR DET blev han utsparkad från jobbet… Och dagen efter bad hela bilparken för vad som hade hänt! Hans chef gillade honom tydligen inte från början och gav honom en trasig bil. När han stannade vid trafikljuset tänkte Egor för sig själv: «Varför valde jag inte ett annat yrke? Nu hade jag inte behövt vrida på ratten och vara till tjänst för någon.» Trafikljuset blev grönt, och Egor tryckte på gasen igen.
Men då hörde han ett dunkande ljud under huven. Så var det, fjädringen var helt slut, och de skulle säga att det var hans fel. De skulle lägga hela ansvaret på honom och tvinga honom att betala för den här skruttnen.
Nej, sån här otur ville Egor inte ha, men han kunde inte göra något åt det, eftersom han inte var lokal i den här staden och ännu inte hade några kontakter. De dystra tankarna fortsatte att plåga honom, han mindes till och med hur ofta disponenten gav de bästa beställningarna till sina förare, medan han själv fick nöja sig med billiga körningar. Denna orättvisa tyngde Egor och fick honom att tvivla på om han verkligen hade valt rätt väg i livet.
Han var ju en fullständig föräldralös, och i alla situationer kunde han bara lita på sina egna krafter. Efter att ha kört genom två korsningar tänkte Egor svänga in på en gränd för att korta av vägen, men plötsligt sprang en gravid tjej framför hans bil. Hon viftade med armarna, som om hon skulle falla, och blockerade vägen för honom.
Egor svor lågt. «Helt galen, vill hon dö eller vad?» Han förstod inte varför den här okända tjejen, som riskerade sitt liv, nästan kastade sig framför bilen. När han hastigt hoppade ut ur bilen, skrek han till henne:
— Vill du dö? Jag har ett uppdrag, chefen kommer slita av mig skinnet om jag är sen. Kan du inte gå igenom tunnelbanegången?
Tjejen satte sig tungt på trottoarkanten och började gråta. Egor insåg att han hade överreagerat, hon var ju gravid, och han visste inte vart hon hade bråttom. Tänk om hennes förlossning skulle börja, då var det kört.